Svensk ordbok 2009, webbversion
verb slet slitit, pres. sliter
slit·er●ibl. med partikelnloss
göra sig fri genom att häftigt rycka och dra
om varelse
Nollhon lyckades slita sig loss från våldsmannenhästen hade slitit sig○äv. om föremålekan hade slitit sig i stormen○äv. bildligthon kunde knappast slita sig från sitt arbeteslita sig (loss) (från ngn/ngt)sedan 1541