Svensk ordbok 2009, webbversion

sli`ta sig verb slet slitit, pres. sliter slit·er●ibl. med partikelnloss göra sig fri genom att häftigt rycka och dra om varelse Nollhon lyckades slita sig loss från vålds­mannenhästen hade slitit sig○äv. om före­målekan hade slitit sig i stormen○äv. bildligthon kunde knappast slita sig från sitt arbeteslita sig (loss) (från ngn/ngt)sedan 1541